Aktiviteter

Den viktigaste investeringen

Mina konservativa gamla föräldrar föddes för mer än hundra år sedan i ett fattigt, ojämlikt land som nyss hade förlorat delar av sin befolkning i utvandring – det hette förresten Sverige, det där landet, då som nu. De är döda sedan länge utom i mina tankar, för de lärde mig en del saker som sitter i.

Till exempel att ödmjukhet är klädsamt enbart på de mäktiga. Alla vi andra bär vår stolthet med heder.

Var gång den gamle mannen utanför Hemköp försöker kyssa mina händer får jag alltså motstå impulsen att rycka undan dem. Han fortsätter, eftersom vi inte har några gemensamma ord. Det är hans sätt att tacka. Jag fortsätter ge honom en slant för att han håller min hund, medan jag handlar. Det är mitt sätt att tacka. Ett par gånger i veckan köper jag en kebabrulle åt honom. Gissningsvis behöver han varm mat bättre än jag.

På återvägen från min hundpromenad till Billingen i veckan står jag alltså utanför kebabkiosken. Vad får jag se? Ett anslag. Dels på arabiska, dels på svenska. Kommunen har haft ett informationsmöte, visar det sig, om planerad nedläggning av högstadiet i Södra Ryd. Det hade tolkats till arabiska och dari. Killen som gör kebaben ser inte glad ut, när han berättar att folk har försökt starta en namninsamling för att få behålla högstadiet..

Mannen bakom disken i tobaksaffären är inte heller glad. Jag vill minnas att han var lärare i sitt hemland. Han talar flera språk; det var han som lärde mig hur man uttalar namnet på en gammal persisk matematiker och diktare. Nu säger han åt mig att gå och fråga Isaskar. Jag lämnar kebaben till mannen utanför Hemköp – han heter Vasilij, förresten, han har också ett namn – och får olycklig mina händer kyssta en gång till. Sedan går jag till biblioteket och tar rätt på Isaskar.

Isaskar är trygghetsvärd. Isaskar är en av människorna i gula västar som med sin personkännedom och sina språk står och håller koll på läget uppe i centrum. Isaskar säger att ja, de vill stänga högstadiet och ja, det finns en namninsamling, kanske på facebook. Jag minns inte vem av dem som berättade för mig att när ordföranden i Barn- och utbildningsnämnden hedrade vår enkla skola med sin närvaro, så tyckte han att om föräldrar på ett informationsmöte nu inte riktigt begrep hans argument, så fick de väl använda Google Translate. Men jag minns, att det inte var Isaskar som berättade det. Han har andra bekymmer. Isaskar blir av med jobbet. Tillsammans med högstadiet avskaffar kommunen trygghetsvärdarna.

Jag tittar in på skolan. Där är de inte heller glada, förstår jag, varken ungarna eller personalen. Kommunen startade om högstadiet efter mycket stök och liv. Stor satsning! Förorten som en plats att vara stolt över! Investering i framtiden! Nytt och fräscht på torget, trygghetsvärdar med personkännedom närvarande där alla ser dem, satsning på skolan. Lärare som jobbar ihop sig för att elever från så olika bakgrund skall få bästa chansen att lära sig använda sina huvuden. Ett år går och framtidsinvesteringen är över.

Södra Ryd har 6 500 invånare. Det är Skövdes största stadsdel. Det är fler invånare än i Laxå eller Båstad. En stor andel är barn och unga. Att det saknas elevunderlag för ett högstadium på en plats som är lika stor som många svenska småstäder är ett mycket märkligt påstående. Möjligen har man fått det dithän genom att passivt låta skolan kämpa mot dåligt rykte under lång tid. Tills föräldrar med bättre omständigheter och större förhoppningar skickar ungarna till den nystartade skattefinansierade friskolan, eller till skolor inne i centrum, där det känns finare att gå.

Så vem får ta smällen nu?

De som bäst behöver en riktigt bra skola. De som bäst behöver den erfarna lärargruppen. De som bäst behöver ett område att vara stolta över.

Alltså marscherar vi hem igen, hunden och jag, och när hunden har ätit sin lunch, diskar jag hennes matskål och ställer den prydligt att torka.

Sedan sätter jag mig ner och skriver ett upprop för namninsamlingen. Det dyrbaraste kapital ett samhälle har har är unga huvuden. Den viktigaste satsning en kommun kan göra är att ge dem lika chanser att förstå världen.

Om ordföranden i Barn- och utbildningsnämnden inte begriper de orden, får han använda Google Translate.

Bodil Carlsson.

Kopiera länk