Krönika: En omvälvande tid

Det är en omvälvande tid. En skrämmande tid. En tid jag tror eftervärlden kommer att jämföra med 1930-talets Tyskland.

21 juni, dagen efter den internationella flyktingdagen, fattade riksdagen beslut om en hårdare asyllag, som bland annat kommer att förhindra återförening mellan många barn och deras föräldrar. Endast Vänsterpartiet, Centerpartiet och några enstaka företrädare för andra partier röstade nej. Idag deklarerade Storbritannien att de kommer att lämna EU efter att EU-motståndarna fått 52 % och EU-förespråkarna 48 % i gårdagens folkomröstning. Och 30 juni är sista dagen man kan handla för de gamla 20-lapparna med Selma Lagerlöf och de gamla 50-lapparna med Jenny Lind.

30 juni är också sista dagen man kan handla för de gamla 1000-lapparna med Gustav Vasa. Den enda gång jag sett sådana är dock när jag för rätt många år sedan tog ut ett större belopp på en bank. Jag misstänker att de allra flesta sett 1000-lappar ungefär lika ofta som jag och således inte behöver bekymra sig om att växla in några sådana.

”Mitt Europa bygger inte murar,” sa statsminister Stefan Löfven vid en manifestation till stöd för flyktingar med drygt 15 000 deltagare på Medborgarplatsen i Stockholm 6 september 2015.

Fan tro’t.

Den nya asyllagstiftningen, liksom de kontroller vid gränsen mellan Sverige och Danmark som infördes 4 januari 2016, bygger just murar. Att kräva pass av folk som flyr för sina liv, kanske från en regim som nekar dem pass eller som skulle hindra dem att fly om de ansökte om pass, är inte rimligt. Det är snart bara taggtrådsstängsel som saknas för att Sverige – i strid med FN:s mänskliga rättigheter och barnkonvention – ska vara på samma skrämmande låga nivå som Ungern och Bulgarien.

Det som gör mig särskilt upprörd är att det här drabbar barn. De har ta mig fan inte förtjänat detta! Det har förvisso inte vuxna heller, men jag tycker att det trots allt är värre när barn behandlas illa. Det är häpnadsväckande att denna hårdare asyllag antas i ett land där FN:s barnkonvention föreslås bli lag. Spontant jämför jag den nya asyllagen med Nürnberglagarna från 1935.

Den gradvisa nedmonteringen av kontantsystemet bygger också just murar. Den som inte kan eller inte vill använda bankomat får betala hutlösa avgifter för att ta ut kontanter över disk – i den mån det alls går. Företag och föreningar i glesbygd tvingas åka många mil för att sätta in sina kassor. Arbetslösa och personer med betalningsanmärkning nekas betalkort, vilket gör det svårare eller omöjligt att handla på somliga webbsidor och i somliga butiker.

Än så länge är mig veterligt Vänsterpartiet det enda riksdagsparti som försökt få till stånd bättre kontanthantering. Riksbankschefen Stefan Ingves tycker dock att banker ska hantera kontanter. Och för någon dag sedan överlämnade PRO en lista där mer än 139 000 personer kräver att få fortsätta använda kontanter. Kanske kan detta leda någonstans. Jag tvivlar dock.

Om kontanterna tas bort måste för det första någon myndighet, förslagsvis Riksbanken, förse precis alla i landet, inklusive bland annat minderåriga och turister, med utrustning som gör att de i precis alla lägen kan betala och ta betalt för varor och tjänster av alla de slag.

För det andra måste det finnas hundraprocentiga garantier för att systemet alltid och utan undantag fungerar oavsett var i världen man befinner sig.

För det tredje måste det finnas hundraprocentiga garantier för att en bank vid en eventuell konkurs inte kan ta sparares pengar för att täcka sina förluster. Än så länge är det i Sverige mig veterligt bara Nordea och Danske Bank som har rätt att göra detta, men jag håller inte för uteslutet att även andra stora affärsbanker, som SEB, Swebank och Handelsbanken, kommer att få rätt att göra detta – om de inte redan har det. Med tanke på att kontanter inte får förvaras i bankfack sedan 2011 lutar jag för närvarande åt att hemmet är den säkraste platsen att förvara sina tillgångar på.

Innan åtminstone dessa villkor uppfyllts – det vill säga med största sannolikhet aldrig – kan kontanterna inte tas bort utan att åtminstone somliga drabbas.

*

I en intervju i Aftonbladet besvarar Stefan Löfven en fråga om varför sjuka och arbetslösa betalar högst inkomstskatt med att lagt kort ligger. De relevanta delarna av intervjun samt kommentarer finns här: Vad menade Stefan Löfven med ”lagt kort ligger”?.

Regeringen Löfven tänker alltså, såvitt jag förstår, fortsätta diskriminera sjuka och arbetslösa. Det är inte helt i linje med vad Stefan Löfven skriver i en debattartikel i Aftonbladet 26 mars 2014:

I höst kan Sverige få en nystart. Vi kan svänga av från skattesänkarvägen och i stället investera för fler jobb, kraftsamla för att mota tillbaka ungdomsarbetslösheten, höja kunskapsresultaten i den svenska skolan och återupprätta förtroendet för välfärden. Då finns ingen plats för meningslösa och dyra åtgärder som Fas 3. Så låt oss ta tillfället i akt att lagom till femårsdagen lova att avskaffa eländet. Då lovar vi också att dessa 36 000 människor får utbilda sig till jobb eller utföra riktiga arbetsuppgifter med schyssta villkor i stället. Allt annat är ovärdigt i ett Sverige som står upp för allas möjlighet att arbeta och göra rätt för sig och på så sätt forma sin egen framtid.

Att diskrepansen mellan det som sades före valet och det som nu faktiskt görs är så stor bevisar för mig åter att Socialdemokraterna framför allt är ett parti för medelklassen, som inte tycks bry sig särskilt mycket mer om de som har det allra sämst än regeringen Reinfeldt. Fas 3 finns nämligen fortfarande kvar, och det som föreslås istället – extratjänster i välfärden med 75 % av kollektivavtalad lön samt krav att söka jobb 25 % av tiden utan ersättning – kan till och med bli sämre(!) ekonomiskt än Fas 3 för de med relativt hög ersättning. Inte riktigt riktiga arbetsuppgifter med schyssta villkor

Om extratjänster i välfärden blir sämre ekonomiskt än Fas 3 eller inte beror förstås på vad som menas med kollektivavtalad lön. Arbetsförmedlingen vet tydligen inte. Min gissning är att det kommer att handla om lägsta ingångslön. Oavsett vilken utbildning och erfarenhet man har. Jag kan förstås ha fel. Men fan tro’t …

Skrivet 24/6 2016 (midsommarafton) på bussarna från Skövde till Lidköping och från Lidköping till Trollhättan samt 3/7 2016 i Skövde.

Referenser

Mats Kristiansson.