Kärlek till Kabul
Publicerat 2017-06-11
Var igår tillsammans med kanske 100 eller 150 andra (ungefär hälften afghaner och hälften svenskar) på manifestationen Kärlek till Kabul, ordnad av Vi står inte ut, i Lidköping på Iqbaltorget. Mycket starkt och mycket välorganiserat. Det är inte ofta jag gråter, men det gjorde jag då.
Några minnesbilder:
Ett hjärta av rosor var utlagt på marken. Inuti fanns ytterligare två hjärtan av till hälften den afhanska, till hälften den svenska flaggan.
Vid den senaste deportationen till Kabul vågade de medföljande svenskarna inte gå av planet, eftersom de inte ansåg det vara säkert nog.
Vid den senaste deportationen till Kabul var en familjefar med. Han fick inte komma in i Afghanistan, eftersom afghanerna följde avtalet mellan Afhanistan och Sverige om att inte splittra familjer. Han är nu tillbaka i Sverige och återförenad med sin familj.
Det är helt absurt! Afghanistan, där det är krig i nästan hela landet, är alltså mer måna om att inte splittra familjer än Sverige, där det knappast kan sägas vara krig.
En av de medverkande bröt ihop mitt i en sång om Afghanistan och kunde inte fortsätta sjunga. Men det gick bra ändå, för det var två som sjöng, och de flesta i den afghanska delen av publiken sjöng med.
En av de medverkande (en äldre kvinna) sjöng a capella på ett helt fantastiskt vis. Kanske något för första maj om hon inte bara sjunger mer religiösa sånger.
Jag tycker det är viktigt att vara med på sådana här manifestationer ibland. Man erinrar sig vad som är viktigt på riktigt och taggar till.
Mer om de senaste deportationerna och läget just nu i Afghanistan finns här: Afghanistan är inte säkert!.
Iqbaltorget är uppkallat efter skuldslaven Iqbal Masih (1982-1995) från Pakistan. Läs mer här: Iqbal Masih.
Mats Kristiansson.