Publicerat 2016-02-14

I inbjudan till tematräffen “Feminism bakom slöjan” på Axevalla Folkhögskola 7 februari stod att “dagen syftar till att öka vår förståelse av situationen för de kvinnor som väljer eller tvingas bära slöja”. Jag tolkade detta som att dagen skulle handla om att bära slöja i allmänhet.

Så var det dock inte. Dagen handlade framför allt om Iran, det land som föreläsarna Marjan Garmroudi och Soudabeh Zahraei kommer från och därmed känner till bäst. Icke desto mindre tyckte jag att det var väldigt givande och ger tematräffen en 6:a på min flexibla 5-gradiga skala. Andra deltagare tycker kanske något annat.

Här är något av det som sades:

Slöjan är en benämning för alla täckande plagg. I artikeln Det här är skillnaden mellan hijab, niqab och chador finns information om några olika typer av slöjor.

1848: Tahere (“The Pure One”), egentligen Fatimah Bargani (1817-1852), gör en radikal tolkning av religionen Babi (numera Bahá’i; läs mer här: Upptäck bahá’i-religionen), som går ut på rättvisa och jämställdhet samt att sharialagar inte ska gälla.

1905-1911: Konstitutionella revolutionen. 1910 startas Föreningen Kvinnliga Patrioter, den äldsta kvinnorörelsen i Iran, som bygger ett sjukhus för fattiga och lär unga kvinnor att läsa och skriva. Vidare demonstrerar man och har man föreläsningar hemma hos varandra.

1907: Den intellektuella feministen Toba Asmodeh (1878-1917) bygger skolan Namos (“heder”) i sitt eget hem och trotsar därmed en fatwa om förbud för flickor att gå i skolan.

1910-1911: Den första kvinnliga journalen Danesh (kunskap) ges ut av ögonläkaren, feministen och journalisten Káhali. I artiklar om bland annat barnuppfostran och hälsa ville hon upplys kvinnor och flickor.

1913-1919: Tidningen Shekofeh ges ut av Maryam Amid Semnani. De mestadels manliga läsarna kan ta del av satiriska texter om utbildning och jämställdhet; bakom satiren finns dock motstånd.

1933: Kvinnokonferens i Teheran med deltagare från Afrika, arabvärlden och Ostasien.

1936: Reza Shah förbjuder slöjan.

1960-talet: Den vita revolutionen, ett statligt reformprogram, som bland annat omfattade en jordreform, ökad läs- och skrivkunnighet, kvinnlig rösträtt. Genom nationalism och pan-iranism ville man skapa ett modernt Iran. Man hade tre utvecklingsmål: vård, utbildning och uppbyggnad med syfte modernisera landet.

1968-1979: Familjelagen, som innebar att polygami avskaffades samt att kvinnor fick rätt att ansöka om skilsmässa och att arbeta utan makens tillstånd. Efter den islamiska revolutionen 1979, då Khomeini tog makten, avskaffas familjelagen.

8 mars 1979 (alltså på den Internationella kvinnodagen och strax efter den islamiska revolutionen 22 februari): Demonstration med sjuksköterskor, lärare med flera som inte ville bära slöja. Både kvinnor med och utan slöja var med i demonstrationen. Budskapen var att utan frihet för kvinnor finns ingen revolution och att frihet är en universell rättighet.

25 juli 1984: Samma dag som Svetlana Savitskaja som den första kvinnan gör en rymdpromenad demonstrerar både unga och gamla kvinnor för att bära hijad och mot en friare klädsel.

2008: 1 miljon underskrifter-kampanjen för jämställdhet. Närmare bestämt handlade kampanjen om samverkan för social förändring, identifiering av kvinnors behov och prioriteringar, förstärkande av kvinnors röster, ökad kunskap samt främjande av demokratiska handlingar. Den nya generationen, som ville ha rättigheter och materiell välfärd, var drivande.

2014: My Stealthy Freedom, en mycket populär onlinerörelse med bilder av kvinnor från Iran med och utan slöja, startas på Facebook i protest mot de lagar som råder i Iran. “Iran är både jag och min mamma,” sa en av föreläsarna.

“Det är tufft att leva i Iran. Även för mig som är uppvuxen där,” sa en av föreläsarna avslutningsvis.

Mats Kristiansson.

Uppdaterades: 24 feb 2016