Det är med besvikelse jag tagit del av Monica Didrickssons debattartikel. Tyvärr kommer det inte som en överraskning. Företrädare för LRF har under året i olika sammanhang gett uttryck för att det är nog med krav på att skogsmark ska skyddas.
Tyvärr visar tillståndet i våra skogar att mycket istället återstår att göra. En stor mängd växt- och djurarter i våra skogar missgynnas eller hotas. På rödlistan över hotade växter och djur i Sverige står för tillfället nästan 2 000 arter som ingår i någon av dessa kategorier. Det moderna skogsbruket utarmar livsmiljöerna för de flesta av dessa arter.

Dessutom har ett flertal, än så länge vanliga skogsfågelarter, minskat kraftigt de senaste decennierna. I Sverige såväl som i övriga världen är det kommersiella skogsbruket det största hotet mot våra skogar. Forskning har dessutom nyligen visat att naturmiljöer med bättre bibehållen biologisk mångfald har större förmåga att anpassa sig till klimatförändringar.
Att som Monika Didrickson hävda att det är " oansvarigt att ens tänka tanken att gå vidare med ytterligare miljöskyddsambitioner" är därför häpnadsväckande. Det är ju precis tvärtom!
I likhet med den fördjupade utvärdering som Skogsstyrelsen presenterade i juni anser vänsterpartiet att skogsmark, utöver de 900 000 ha i delmålet till 2010, ska undantas från skogsbruk. Om vi nöjde oss med att bevara 900 000 ha i formellt skydd så skulle skogar med höga naturvärden, s.k. värdekärnor, riskera att gå förlorade och utarmningen av biologisk mångfald fortsätta. Det skulle lamslå våra ambitioner att nå miljömålet Levande skogar och ta vårt ansvar för kommande generationer. Om det råder stor samstämmighet inom miljöorganisationer och forskning.
Vi kommer troligen inte att nå delmålet till 2010 med avseende på skyddad skogsmark. Slutsatsen av detta kan ju rimligen inte bli att vi ska sänka takten i naturvårdsarbetet. Tvärtom måste avsättningstakten öka. Vänsterpartiet anser därför att både Skogsstyrelsens och Naturvårdsverkets anslag för bildande av naturreservat, naturvårdsavtal och biotopskyddsområden måste öka.
Didrikson hävdar dessutom att de generella hänsynsreglerna är den verkliga grundbulten i det svenska skogsbrukets miljöhänsyn. Det skulle i sådana fall innebära att miljötillståndet är än värre i våra skogar, då inventeringar visat att över 30 % av avverkningarna bland privata skogsägare brister i generella hänsynen. Vilken slutsats anser LRF att vi bör dra av detta?

Uppdaterades: 23 aug 2007