Kamrater, vänner! Det är en härlig känsla att stå här, här framför er, en stor grupp som vill förändra samhället. Vi delar alla en dröm om att allt går få bättre. Eller dröm? Det är inte en dröm utan något nödvändigt, och vi vet att det är möjligt att förändra. Det är roligt att vara här på första maj. De senaste åren har jag varit i Latinamerika och firat första maj. Jag har sett Fidel Castro tala framför en miljon jublande människor och jag har sett studentledare i Ecuador tala om rätten till ett värdigt liv. Latinamerika är en smältdegel av revolutionär aktivism men det är också ett tydligt exempel på vad kapitalismen och nyliberalismen för med sig för problem för människor.

  Utöver första maj har jag också delat vardagen med de fattigaste i Latinamerika. Jag har suttit och hostat framför elden som de gjort upp för att laga mat och värma upp huset när temperaturen närmar sig nollgradigt. Jag har stått med dem timmar i sol och i regn i avlägsna byar i väntan på att en bil ska komma förbi och ta med oss. Men jag har också sett ett sånt ofantligt överdåd att jag blivit illamående. Att komma från en förort eller en by på landsbygden till något av huvudstadens köpcentrum kan få en att tro att det är två olika världar. En för de som knappt har att äta och en för dem som har så mycket av allting att de inte vet vad de ska göra med det. Fast om vi stannar till och tänker efter så är det inte två olika världar utan en; kapitalismens värld. Vad jag har levt i är kapitalets värld, en värld där nyliberalismen monterar ned det lilla som finns kvar av rättvisa, jämnlikhet och allas lika rättigheter. Det är något som finns överallt men det är så mycket tydligare i länder där kapitalet har fått härja fritt under så lång tid. "Sköt dig själv och skit i andra". Det sägs aldrig rakt ut men det är precis vad nyliberalismen handlar om. Vem vill leva i ett samhälle som är så omänskligt? När jag levde i Ecuador läste jag flera böcker som beskriver Sverige under välfärdssamhällets uppbyggnad; Moa Martinsson, Ivar-lo Johansson och Harry Martinsson för att nämna några. Jag kunde känna igen livet som beskrevs i böckerna med det liv jag såg runtomkring mig. Det gjorde mig delvis nedslagen att situationen var såpass dålig, att den var som här för nästan 100 år sedan. Men det gav mig också hopp då jag visste att vi i Sverige tog oss ur den situationen och via en kamp vann våra rättigheter. Det tog tid men under flera decennier byggde vi upp välfärdsstaten, vi byggde upp ett samhälle där alla har, om inte samma, så åtminstone likartade möjligheter. Även om vi inte lyckades bygga bort klasserna så skapade vi ett samhälle där klasstillhörigheten har mindre betydelse. Men det var under uppbyggnaden. Nedmonteringen av välfärdstaten har pågått under de senaste 20 åren och den har ökat oroväckande i takt sedan Alliansen tog över styret. Alliansen förresten, namnet är bara något kosmetiskt på samma sätt som de nya moderaterna. Vad är det som är nytt? Ingenting mer än förpackningen, Alliansen samma borgare som alltid! Och de som inte trodde det har verkligen fått se. Du som tyckte det var jobbigt att vara sjuk, du får akta dig det är dig de vill åt! Du som var nedstämd över att inte hitta arbete, passa dig det är dig de vill åt! Du som inte hade någon ekonomisk buffert, taskigt läge, för är du från de lägre klasserna vill de inte att du ska fåt! Du som däremot redan var rik som ett troll, du kan jubla nu. Först kan du få 40 000 kr i sänkt fastighetsskatt. Det kan tyckas tillräckligt till det mesta men prova gärna också en piga hemma i villan. Staten skjuter gärna till med pengar, fast de glömde att tala om att pengarna kommer från de sämst ställdas skatter. Vad är det som är nytt? Det är samma borgare som alltid som nu tagit plats i Rosenbad. Men de ska bort, fyra år är länge nog, på fyra år hinner de rasera mer än någon kunnat tro, men de kommer aldrig att rasera vår vilja att alla ska ha rätt att leva på samma villkår. Vårdförbundets kamp för högre löner är inte bara rättfärdigt utan också en skyldighet. När överklassen berikar sig mer är det klart att alla som bygger upp samhället också ska få sin del när de samlade rikedomarna växer. Det finns saker som fascinerar mig med borgarnas valseger och efterspelet. 1.Folk var missnöjda med Sossarnas nedskärningspolitik och ville ha något nytt, de tittade inte efter ett vänsteralternativ utan trodde att högern skulle erbjuda något bättre. 2.Folk är nu, 1,5 år senare, förvånade över den politik som förs av högern. Båda de sakerna förvånar mig. Det är finns inga överraskningar, det finns inget nytt, bara gammal unken högerpolitik. Den högkonjunktur som burit upp Sverige under flera år fick borgarna ta över. De har inte gjort något mer än att ge rika mer pengar och om vi trillar ned i en lågkonjunktur så kommer de verkliga effekterna av deras politik bli synlig. Högkonjunkturen kan till viss del gömma de problem som högerpolitiken skapar men alla tecken visar på samma sak, de rika blir rikare och de fattigare blir fattigare. Och det på 2000-talet, när Sverige är rikare än någonsin. Pengar finns att ge alla rätten att leva ett värdigt liv, den politiska viljan finns dock inte i den svenska regeringen, inte nu men vi kommer tillbaka. Vi vill ha rättvisa Vi vill ha jämnlikhet Vi vill ha socialism Som jag nämnde tidigare så är fattigdomen stor i Latinamerika men på samma gång så finns det en kraftig rörelse från folkmassorna för att förbättra samhället. I Venezuela pågår en revolution för att ge de fattigaste som alltid levt i utanförskap mer makt. I Bolivia har de grupper som alltid varit förtryckta tagit makten, i Nicaragua har Sandinisterna åter kommit till makten och i Ecuador håller grundlagen på att skrivas om efter folkliga påtryckningar, senast var det vänstersegern i Paraguay som följde samma väg. Gemensamt för alla länder är att det är påtryckningar underifrån som skapar förändringarna. Folk är trötta på utanförskap och har visat att de kan förändra sin situation. De kan göra slut på allt elände som kapitalismen och nyliberalismen har ställt till med. I inget av länderna sker det utan motstånd. Kapitalägarna mobiliserar allt som de har för att förhindra att det skapas rättvisa i deras länder. Det är ingen kamp som är avslutad men folken har påbörjat vägen mot ett bättre liv, de är på väg bort från kapitalism. Det känns bedrövligt att det i Sverige idag förs en politik som syftar mot ökad kapitalism. Vi som bor här har nog aldrig riktigt förstått vad det innebär. Krigen i Irak och Afghanistan som vi ser så hemska bilder ifrån, vem tänker på att de krigen är startade av kapitalägarna? Miljöförstöringen, varför pratas det aldrig om kapitalismens effekter för miljöförstöringen? I Sverige vill den mörkblå regering som vi nu har bryta ned hela välfärdstaten för att skapa ett samhälle likt de i Latinamerika. Ett samhälle som folket i Latinamerika vill bort från. Allaiansen vill skapa ett samhälle likt de som nästan faller sönder av inre motsättningar. I Latinamerika har 10 % av befolkningen 90% av kapitalet och därmed 90% av inflytandet i samhället. Den stora majoritet som förtryckts, förtrycks och kommer fortsätta att förtryckas vill inte gå med på det längre. De har rest sig för att bygga ett jämnlikt samhälle där alla har samma rättigheter. I Sverige görs tvärtom, här river de ner den jämnlikhet som fanns för att skapa motsättningar och klassförtryck. Vi som är här idag går inte med på det. Vi vill skapa ett samhälle för alla. Ett samhälle som är solidariskt både inom nationen och mellan nationer. Kapitalismen har fått någon form av revival men har visat sig oförmögen att ta itu med de problem som finns i världen. Över 850 miljoner människor som lever hungriga i världen borde vara tillräckligt att inse att vi lever i ett samhällsystem som inte fungerar. Trots det försöker de med sitt överlägsna ekonomiska försprång sopa bort all form av kritik mot den nyliberalism som förstör och förgiftar vår jord. Vänstern i Latinamerika är på frammarsch, i Sverige har den tryckts tillbaka hårt men låt oss ta del av uppsvinget i Syd och bygga upp samhället här också. När Che Guevara mördades sa han till sin baneman: Det är bara en människa som du skjuter. Och visst var det så, Che dog men hans ideal lever. Borgarna kan göra vad de vill. Kapitalet kan göra vad de kan mot människorna men de kan aldrig ta vårt hopp, de kan aldrig ta vårt mod och det gör att vi alltid kommer att segra! Tack!

Uppdaterades: 05 maj 2008