Skövde Pride: Föreläsningen “Mitt liv som transsexuell” med Amanda Brihed, transaktivist

Publicerat 2015-09-27

amanda-brihed

“Det går inte att ‘inte bara vara trans’, som folk kan föreslå,” sa Amanda Brihed rätt i tidigt under föreläsningen “Mitt liv som transsexuell”.

En transperson är motsatsen till en cisperson. Så här definieras de två begreppen i Nationalencyklopedin:

transperson (av latin trans ‘på andra sidan av’ och persona ‘person’), samlingsnamn på person som ifrågasätter den könstillhörighet han eller hon tilldelades vid födelsen och därför permanent eller tidvis överskrider biologiska och/eller sociala könsgränser.

cisperson (av latin cis ‘på denna sidan av’ och persona ‘person’), person vars könsidentitet stämmer överens med hans eller hennes biologiska och juridiska kön.

Jag vill inom parentes nämna att jag ifrågasätter ordvalet “ifrågasätter” i definitionen av transperson ovan. Såvitt jag förstår kan man inte välja att vara transperson. Det är något man är. Mer korrekt vore enligt min mening att helt enkelt negera definitionen av cisperson och definiera begreppet transperson så här:

Person vars könsidentitet inte stämmer överens med hans eller hennes biologiska och juridiska kön.

Man är, med andra ord, man fysiskt men kvinna psykiskt. Eller så är man kvinna fysiskt men man psykiskt.

*

Det finns ett antal olika synonymer till transperson. Transsexuell. Tranvestit. King. Queen. Interqueer. Queer. Icke-binär. Genderfuck. Agender. Two-spirit. Multigender. Med flera.

“Min favorit som delvis indian är two-spirit,” sa Amanda. Hon är krigare men gillar också att fläta korgar. Hon har två olika identiteter.

Schamaner med flera var nästan tvungna att vara two-spirit, berättade Amanda. Hur skulle de annars kunna förstå världen? Gudarna hade ju olika kön.

Förr var man högaktad om man var two-spirit, berättade Amanda vidare. Det var först med kristendomen det blev problem.

Idag har transpersoner inga rättigheter. De är klassade som mentalsjuka. De kan till exempel bli uppsagda från sitt arbete utan grund. De får heller inte bli föräldrar. Amanda tvångssteriliserades 2008.

Men transsexualitet är ingen sjukdom!

*

amanda-flag

När man är 3-4-5 år vet man att man är trans, berättade Amanda. Man har redan då en egen identitet, ett jag.

Mer än 50 % av de som är transsexuella dör för egen hand före 30 års ålder, berättade hon vidare.

Hur vanligt är då transsexualitet? 1983 trodde man att en av 37 000 människor är transsexuell. Dessa siffror har sedan dess reviderats flera gånger.

2007 trodde man att en av 1 000 – 2 000 människor är transsexuell. Dessa siffror är troligen närmare sanningen, men, som Amanda sa, eftersom “många transsexuella är väldigt försiktiga” med att komma ut är troligen minst en av 500 människor transsexuell.

Statistiskt sett finns det alltså troligen minst 110 transpersoner i Skövde, minst 19 000 i Sverige och minst 14,5 miljoner i världen. “Du känner garanterat någon som är det,” sa Amanda.

Enligt Amanda tycker många att transsexualitet bara är en trend. “Men det är ju inte det,” sa hon och gav några historiska exempel, bland annat dessa:

En 5 000 år gammal man som begravts i kvinnokläder. Farao Hatshepsut, som levde för ungefär 3 500 år sedan. Drottning Kristina, som aldrig bar klänning och troligen abdikerade för att människor i Sverige var trångsynta; i södra Europa var det inte så (det var till och med OK att umgås med påven). Jeanne d’Arc.

“Det här är inget nytt,” sa Amanda och fortsatte: “Det har funnits i hela historien. Vi vet inte varför. Olika teorier finns.” Det kan vara ärftligt. Det kan vara genetiskt. Det kan handla om hormoner. Det finns ännu fler teorier.

*

Statistik om transpersoners villkor saknas i princip i Sverige, sa Amanda. Istället hänvisade hon till statistik från USA.

Jag var dålig på att anteckna just då men hittade en del fakta, som åtminstone delvis täcker det Amanda tog upp, på sidan 8 critical facts about the state of transgender America​ på washingtonpost.com. Där redovisas resultat från undersökningar, som annat säger detta om transpersoner:

  • 41 % har försökt begå självmord (jämfört med 1,6 % av befolkningen i allmänhet).
  • En inkomst på mindre än 10 000 dollar är 4 gånger vanligare än för befolkningen i allmänhet.
  • Arbetslösheten är dubbelt så stor jämfört med befolkningen i allmänhet.
  • 20 % har någon gång varit hemlösa.
  • 19 % har förvägrats medicinsk vård på grund av sitt kön.
  • 25 % har förlorat jobbet eftersom de avvikit från könsnormerna.
  • 90 % har diskriminerats på grund av sitt kön.

Jag har inte tagit med allt. Jag rekommenderar den som vill veta mer att läsa artikeln!

*

Amanda avslutade föreläsningen med några viktiga och delvis skrämmande ord:

“Alla människor är människor. Alla människor är lika. Vi kan förändra världen.

Vi måste försöka bli av med sjukdomsklassningen av transsexualitet.

Outa aldrig någon annan mot personens vilja. Ever!

Man kan bli ihjälslagen. Själv är jag under dödshot från min bror. Han kan slå ihjäl mig i en mörk gränd.”

*

Anmärkningar:

Mer om transsexualitet kan du läsa på dessa sidor:

Om transsexualism på Patientförening Benjamins webbplats.

Transpersoner – en del av hbt-samhället på RFSL:s webbplats.

*

Tillägg:

Jag vill slutligen citera några rader ur en mailkonversation om Skövde Pride jag hade med en kompis:

“För några år sedan hade jag varit benägen att hålla med dig om att Pride är överdrivet. Det gör jag inte längre.

HBTQ-personer har varit och är fortfarande diskriminerade. Inte minst transsexuella.

‘Transsexualism klassas som en psykisk sjukdom enligt WHO. Fram till 1979 betraktades även homosexualitet som en sjukdom,’ står det här: Alma, 21, har bestämt sig – nu blir hon man.

Häpnadsväckande! Transsexualism är naturligtvis ingen psykisk sjukdom utan något helt naturligt, som funnits i alla tider. Det är åtminstone min bestämda uppfattning efter att ha hört föreläsningen ‘Mitt liv som transsexuell’. Om man klassar transsexualism som en psykisk sjukdom borde man klassa rätt mycket annat, som idag inte är klassat så, som psykisk sjukdom också.

HBTQ-personer behöver verkligen göra saker tillsammans och hämta styrka för att orka fortsätta kampen för att få samma rättigheter som andra. Därför är Pride viktigt. Så tror åtminstone jag att det är.”

Mats Kristiansson.

Kopiera länk